Sida:Varenka Olessof (sv).djvu/870

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

skugga af molnet, som likt en mjuk sammetsgardin bredde sig öfver himlen.

“Så upptagna vi voro af att gräla …“ sade Varenka, under det de gingo. “Jag såg icke alls, att det kom upp.“

På trappan stodo Jelisaveta Sergejevna och