den allmänna välfärden; så kan den oeconomiska styrkan vara ringare, än i en Stat där et mindre antal inbyggare ordenteligare sysselsättas.
§. 20. Det lärer altså icke längre blifva hos oss et spörsmål, om vår folk-nummers ökning är oss nödvändig, och än mindre om han är oss nyttig? Likväl torde allehanda oeconomiska föreställningar, som man därvid kan göra sig, fatta något hvar i tvehugsamhet, i anseende til åtskillige svårigheter, hörande til möjeligheten af en stor tilökt folkhops bestånd och underhållande hos oss. Vårt Climats hårdhet, som hos oss kräfver en större tilgång til de ämnen, som tjäna emot köld och mörker, än hos någon söderligare Nation. Våra, större delen af året, tilfrusna skärgårdar: vår aflägsenhet för utländsk handel: svårigheten, at inomlands ärhalla communicationer Provincerna imellan: Svenska Boskaps-afvelens kostsama födande inom hus 23delar af året, med mera sådant, som man föreställer sig, at hos oss böra göra alla pris på varor lägre, och följakteligen all rörelse trögare, än hos någon annan Nation, äro considerationer, som synas nedrifva alt det hopp vi vilje göra oss om våra efterkommandes välfärd. Här är icke rätta stället, at uptaga hvar och en af dessa anmärkningar särskildt, utan allenast at i allmänhet visa, huruledes dessa svårigheter, ehuru de kunna synas vilja inskränka både folkets antal och rörelse, torde dock icke vara så betydande, som de visa sig för oss svåre, i våra närvarande omständigheter. Vårt lands mer eller mindre gynnande belägenhet, i anseende til utrikes handelen, vilje vi denna gången intet vid-
