tagne. Gemenligen är den tiden på året stark hetta och torka där på orten, därföre har maskarnas åverkan ofta den skadeliga påfölgd, at de nakne träden icke kunna stå emot den häftiga värman, utan torkas bårt; hvarmedelft ofta stora tracter af skog dö ut. Af Ängelsmännerne kallades denna ohyra Caterpillers, et namn, som de pläga gifva åt hvarjehanda slags Maskar på trän.
Följande året 1749, reste jag väl igenom en god del af Norra America; men ehuru noga jag gaf akt, kunde jag ej med visshet komma öfver någon af desse maskar; så at jag redan gaf förloradt, at få se dem; men år 1750 inföll Maskarnas Period; ty då infunno de sig i de Pennsylvanske och Nya Jerseyske skogar i grufvelig myckenhet. Jag hade då nog tilfälle, at se en del af deras hushållning, och utröna af hvad art de voro.
Sistnamde år d. 3 April efter nya stylen, då jag var ute på landet hos en gammal Svensk, vid namn Johan Bengtsson, sade han sig hafva orsak at befara Mask på Äppel-träden nästa sommar, synnerhet om den blefve torr. Såsom anledning til denna sin fruktan, viste han mig många qvistar af Äppel-träd, som hade likasom små knylor på sig, hvilka til en stor del bestodo af bara mask-ägg. Insectet hade lagt sina ägg rundt omkring qvisten, ägg vid ägg: äggen voro runda, som de minsta knappnåls-knappar. At förvara dem från rägn och en oblid luft, voro de öfverdragne med en limaktig vätska, lik grå-brun socker-sirup, hvilken nu hårdnat. Den glänsade ock såsom en hårdnad sirup. På et och annat ställe hade rägnet
