Om våren 1757, utsåddes af båda slagen på flera ställen vid Götheborg, bägge hade gifvit viss afkaftning, om icke Jord-låpporne, som den långsama torkan hade i följe med sig, oacktadt all använd möda och tilsyn, i grund förtärt det, så at få stånd hunno til blomma, innan de af denna ohyra fingo lika öde.
Försöket, ehuruväl det til en del misslyckades, gjorde mig likväl hugad, at nästa resa skaffa mera frö, jämte nödig underrättelse om dess skötsel, prässning, samt modell til Oljo-prässen och dess tilhörigheter, hvilket alt år 1760 var lyckeligen förrättat, och följande sommar hade man vid Stockholm, i Upland och Roslagen prof af örtens växt, och om hösten af dess fulla mognad.
Den enfaldiga men til sitt ämne fullkomliga prässen,[1] efter hvilken en eller flera äro sedan utan särdeles kostnad gjorde, hade jag samma gång den äran at för Kongl. Academien upvisa, tillika med modellen på en behändig qvarn til fröets kråssning. Jag gjorde ock, i några förnäma Herrars närvaro, et försök på 16 lod af detta frö, som gaf 812 lod klar olja; man stekte uti hänne några brödskifvor, som hade nästan så god smak, som de uti smör stekte.
Resan åt China detta år, gjorde uti vidare utöfning af mitt försök något upskåf, men gaf tilfälle at skaffa nytt förråd af frön, hvaraf i år, jämte något af det gamla, vid pass 18 kanna, den 12 Maji, på en upgrafven sidländ linda, af ungefär 80 qvadrat fot, utsåddes och nedharfvades: denna åker, ehuruväl ej tilräckeligen redig och för gräs
- ↑ Beskrifning därpå skal en annan gång meddelas.
