ken på en vanlig gångstig, kände jag vädret blåsa midt emot mig, oaktadt hela dagen varit lugnt. I det samma blef jag varse en Nordskens-boge stå söder om Zenith, lika med dem, som så ofta synas norr ut om vinter-tiden: en sådan ställning hade jag aldrig tilförene sedt, och beslöt altså at noga efterse, hvad förändringar den skulle undergå; emedan Nordskenet nu var på den sida, som det sällan intager, och efter jag förmodade et ibland de större Nordsken, då materien hade fått öfverhand uti luftens södra Tract.
Solen var nyligen nedgången, och jag betänkte, om det kunnat hända, at Nordskenet för Solens nedgång hade yppat sig, och stiget söder om Zenith, samt nedsatt sig uti en sådan boge; men jag vardt efter några dagar underrättad, at bogen uti en hast upkommit ifrån västra Horizonten, och at husen med Slottet måste bårtskymt detta phænomen för mig, emedan det tildraget sig nýss förr än jag såg bogen, såsom jag utaf Observationernas jämförelse kunnat sluta.
Bogen begynte strax däruppå at skjuta ut sina flammor, i synnerhet västerligt, och de tyktes brinna, om jag får så tala, uti åtskilliga färgor, lika med alla de som synas uti rägn-bogen, ifrån den röda, som är matt och nästan gris de lin til och med den ljusgröna: utseendet häraf var så präktigt, at jag aldeles stannade i förundran. Jag kastade ock ögonen öfver hela bogen, och fant det förhålla sig på lika sätt, där luften var klar; men icke få tydligt, om den på något ställe var grumlig, hvarföre äfven färgorne voro mäst lyfande på västra sidan, som hade en skär himmel.
