dess fördelningar efter ålder och stånd, de gångbaraste sjukdomar, utflyttningar med mera såsom considerationer, de där hvar för sig förtjäna sin egen afhandling.
§. 4. År 1760 bestod hela vår folkhop af 2,383113 själar, Finland och Lappmarkerne inbegrepne, hvaraf 1,127938 hörde til mankönet, och 1,255175 til qvinkönet. När vi anse denna lilla folkhop, inom vårt fäderneslands vidsträkte gränsor, såsom arbetande, så måste den, som aldrig så litet känner Landets vidd och art, tilstå, at där måste långt flere arbetande händer kunna rymmas, utan at behöfva tränga de förra invånarne utur sina hittils innehafde fördelar, och med bibehållande af vårt hit tils vanliga lefnads- och hushålls sätt på landsbygden. En sådan tilökt folkhop måtte då nödvändigt arbeta, om den skal lefva; arbetet måste framskaffa nya afkomster, hvilka, om de förra få invånarne gjort sitt bästa vid arbetet, aldrig hade kunnat frambringas utan nya arbetande händer. En tilökt folkmängd måste nödvändigt framskaffa en tilökt varu-mängd, äfven som den tillika skaffar större tilgång på manbart folk, och således utgör tillika en tilökt krigs-styrka, om inga politiska hinder läggas i vägen.
§. 5. Nödvändigheten af flere människors förenade styrka, är i allmänhet uprunnen af åtrå at lefva et lyckligare lif; denna åtrå har således varit förnämfta driffjädern til Samhällens början, icke allenast i anseende til människornas inbördes hägn och försvar, utan äfven så väl til inbördes
