Sida:Vid Skilsmässan från Norge.djvu/2

Sveriges Rikes Ständers Deputerade, efter att hafva fullgjort det, dem uppdragna, ärofulla och tillfredsställande förtroende, att bivista Hans Majt. Konungens höga Kröning i Norge, återvända till sina hemvist med de gladaste minnen af dessa, ibland Brödra-folket tillbragta, oförgätliga dagar. Vitnen af den varma kärlek och vördnad, som hela Norska Nationen med sina Svenska bröder delar, för vår store Konung och Hans hoppgifvande Son, blifver det för oss alla en lika kär, som helig pligt, att för hemmavarande landsmän utbreda denna glädjefulla tidning, såsom en borgen för kommande tiders välfärd och lugn. Vid det öpna förtroende, den förekommande gästfrihet, den broderliga välvilja och vänskap, som öfver hela Norge oss mött, ibland alla medborgare-klasser, i dalar och fjäll, i städer och på land, hafva vi funnit oss, icke ibland främmande, utan ibland egna landsmän, ibland kända och trofasta vänner. Vi sakna ord att rätt uttrycka vår erkänsla; men våra hjertan skola beständigt förvara den, och vi skola aldrig glömma att för Sveriges innevånare tolka, huru de blifvit förenade med värdiga vänner och bröder. Vi resa hem, upplifvade af glada minnen, och befästade i den säkra öfvertygelsen, att den ädle Fursten, som knutit förenings-bandet mellan Scandinaviens begge brödra-folk,