Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/114

Den här sidan har korrekturlästs

    112    

När man skall till att bryta
Med gamla lärors band,
Då gäller det att knyta
Sin hand om Herrens hand,
Då gäller att ej skilja
Sin väg från Guds beslut
Och ej sin egen vilja
Allenast föra ut,
Men till Guds ord sig trygga
Och på hans löften bygga.

Det ordet länge fängslats,
Men Luther fritt det gaf,
Och mången själ, som ängslats,
Nu hugnad vardt däraf,
Det vardt en stadig lykta,
Till hands för hvarje man,
För rika och betryckta
Dess låga åter brann
Med ljus för alla öden,
För lifvet och för döden.