H. K. H. Prinsessan Eugenia.[1]
Jag vet en själ, hvars stilla fröjd
Det är att lindra qvalen,
En blick som går från slottets höjd
Till lidandet i dalen,
En mun som ljufva böner ber
För dem, som plågor smärta,
En hand, som rikligt gåfvor ger
Och alltid ger ett hjärta.
- ↑ Skrivet år 1886.
