Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/14

    12    

Sist han färden styrde
Segersäll till hemmet
Se’n med svärd han nedtyngt
Nog Northumberland.
Tjuguårig, tjust af
Tjugu holmgångsminnen,
Fjärran hägra såg han
Svithiods kulna strand.

Månen molnomtöcknad
Mulet sken på fjärden,
Ensam nu från skeppet
Snabbt i land han sprang,
Höstligt ödslig heden
Helsade välkommen,
Från en nattsvart klippa
Korpens stämma klang.