Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/140

Den här sidan har korrekturlästs

    138    

Att ega hvarje dag och stund
I tron sin fasta ankargrund
Och ordets hugnad bruka,
Att från den gyllne praktens sal
Gå ned i fattigdomens dal
Och söka upp de sjuka:
Det är vår drottnings hermelin
Och qvinlig huldhets pärleskrin.

Att akta Kristi kors för mer
Än allt hvad världen har och ger,
Att sänka djupt sin krona
I ödmjukhet och tålamod
Inför de helga droppar blod,
Som världens skuld försona:
Det är vår drottnings purpurskrud
Och qvinnlig prydnad inför Gud.