Den här sidan har korrekturlästs
141
Medan andra splittra och föröda
Själens krafter på så mycken flärd,
Gick du stadig, trogen i din möda,
Rakt framåt din lugna forskningsfärd,
Hann, med plikten till din enkla regel,
Att fullborda hvad du friskt begynnt,
Medan hedern i orubblig pregel
Blänkte på din vandels gyllne mynt,
Som af rost ej egde minsta känning
Och som blir din bästa minnespenning.
Själens krafter på så mycken flärd,
Gick du stadig, trogen i din möda,
Rakt framåt din lugna forskningsfärd,
Hann, med plikten till din enkla regel,
Att fullborda hvad du friskt begynnt,
Medan hedern i orubblig pregel
Blänkte på din vandels gyllne mynt,
Som af rost ej egde minsta känning
Och som blir din bästa minnespenning.
Smidigheten nu så mycket gäller,
Gammalmodig blir den manlighet
Som för bifallssorl ej fanan fäller
Och ej mäkla eller stämpla vet.
Du var fast, som det den vise höfdes,
Till ditt ord man satte lugn sin lit,
Hårdt mot hårdt du bjöd om så behöfdes
Icke vax men ädel berggranit,
Visste ej att ge och återtaga
Men var högsint som en forntidssaga.
Gammalmodig blir den manlighet
Som för bifallssorl ej fanan fäller
Och ej mäkla eller stämpla vet.
Du var fast, som det den vise höfdes,
Till ditt ord man satte lugn sin lit,
Hårdt mot hårdt du bjöd om så behöfdes
Icke vax men ädel berggranit,
Visste ej att ge och återtaga
Men var högsint som en forntidssaga.
