Den här sidan har korrekturlästs
152
En konstnärssjäl som din skall alltid finna
Sig mindre född för jorden än för skyn,
För dig var fantasin lagstiftarinna,
Och för det sköna blott du hade syn.
Du skulle önskat skatter ha, att ösa
I gåfvor ut till hjälp åt en och hvar,
Du ville vänskapstjenst och godhet slösa,
Ty, ack, den sista outtömlig var.
Du skattat ej åt svek, om ock åt nöjen,
Din enda hämnd var epigram och löjen.
Sig mindre född för jorden än för skyn,
För dig var fantasin lagstiftarinna,
Och för det sköna blott du hade syn.
Du skulle önskat skatter ha, att ösa
I gåfvor ut till hjälp åt en och hvar,
Du ville vänskapstjenst och godhet slösa,
Ty, ack, den sista outtömlig var.
Du skattat ej åt svek, om ock åt nöjen,
Din enda hämnd var epigram och löjen.
Så högsint fann jag dig ibland bete dig
Som den Antonio säkert var en gång,
Hvars bild från Shakespears »Köpman i Venedig»
Kring världen gått med mästarskaldens sång.
Ett drag af vemodsfullt, patriciskt sinne
Du egde ock, min döde sångarsvan:
Förlust och vinning ej du lagt på minne,
O min Antonio, o min venezian,
Hvars bild, förnäm som taflor af Bordone,
För mig belyses nu af dödens måne.
Som den Antonio säkert var en gång,
Hvars bild från Shakespears »Köpman i Venedig»
Kring världen gått med mästarskaldens sång.
Ett drag af vemodsfullt, patriciskt sinne
Du egde ock, min döde sångarsvan:
Förlust och vinning ej du lagt på minne,
O min Antonio, o min venezian,
Hvars bild, förnäm som taflor af Bordone,
För mig belyses nu af dödens måne.
