Den här sidan har korrekturlästs
Prolog
vid öppnandet af bazaren för insamlande af medel
till ett fattigsjukhus i Sköfde, afsedt för
sjuke inom länet.
Det är så mycket, som vill skilja sinnen,
Så mycken söndring, som vill störa frid;
Det ungas drömmar och det gamlas minnen,
Hvar helst man blickar, rusta sig till strid.
Hvem är du, milda ängel, som förenar
De många bröst, som hatet sprängt isär,
Du makt, som ej befalla vill, men tjenar,
Och ej ett gissel, men en lilja bär,
Och tistlar ej men säd sår ut på vreten?
Dig Gud har sändt, du är — Barmhertigheten.
Så mycken söndring, som vill störa frid;
Det ungas drömmar och det gamlas minnen,
Hvar helst man blickar, rusta sig till strid.
Hvem är du, milda ängel, som förenar
De många bröst, som hatet sprängt isär,
Du makt, som ej befalla vill, men tjenar,
Och ej ett gissel, men en lilja bär,
Och tistlar ej men säd sår ut på vreten?
Dig Gud har sändt, du är — Barmhertigheten.
