Den här sidan har korrekturlästs
158
Vi lida alla. En gemensam klagan
Till himlens loft går upp från världen all,
Ty det bor sanning i den helga sagan
Om flyktad oskuld och gemensamt fall.
Vi lida alla. Masken blomman gnager,
Men, ack, den gnager äfven ekens stam,
Och smittans vind, som genom rymden drager,
Den drager ock i menskohjärtan fram.
Vi lida alla, ingen lider ensam,
Men därför vare kärleken gemensam!
Till himlens loft går upp från världen all,
Ty det bor sanning i den helga sagan
Om flyktad oskuld och gemensamt fall.
Vi lida alla. Masken blomman gnager,
Men, ack, den gnager äfven ekens stam,
Och smittans vind, som genom rymden drager,
Den drager ock i menskohjärtan fram.
Vi lida alla, ingen lider ensam,
Men därför vare kärleken gemensam!
Och om enhvar än skugga bär på pannan,
Dess mörker dock ej lika deladt blef,
Mer djupt, mer allvarsamt hos en och annan
Det yttre qvalet sorgemärket skref.
Du, som ej trycks af fattigdomen neder,
Du, som ej släpar tungt en tiggarstaf,
Du, som ej kännt i sjukdomstärda leder
En skälfva bådande en nära graf,
Statt upp och hjälp, när suck och jämmer ljuder,
Statt upp, ty tacksamhet mot Gud det bjuder!
Dess mörker dock ej lika deladt blef,
Mer djupt, mer allvarsamt hos en och annan
Det yttre qvalet sorgemärket skref.
Du, som ej trycks af fattigdomen neder,
Du, som ej släpar tungt en tiggarstaf,
Du, som ej kännt i sjukdomstärda leder
En skälfva bådande en nära graf,
Statt upp och hjälp, när suck och jämmer ljuder,
Statt upp, ty tacksamhet mot Gud det bjuder!
