Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/183

Den här sidan har korrekturlästs

    181    

Hon var med, när himlahvalfvet spändes
Och när hafvet fick en kust;
Innan än den första stjärnan tändes,
Var hon Skaparns ögonlust,
Stod på första morgonskyn
Som ett barn inför Hans syn.