Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/184

Den här sidan har korrekturlästs

    182    

2.

Recitativ.


Hon steg hit ned i ljusgestalter fyra:
Än heligt kors, än helsans skål hon bär,
Än rättens våg och än den gyllne lyra
Hvars djupa klang en himmelsk helsning är,
Som manar tanken att på lifvets bana
Med cirkeln mäta och med facklan spana.


Arioso.


Jag är ej Gud, så hennes stämma talar 
Ett sändebud jag är från himlens salar,
En återglans jag är på jordens ö
Från en kerub med fyra vingars snö.