Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/199

Den här sidan har korrekturlästs

    197    

Det är brus af tunga suckar, komna från förtryckte bröder,
Och Barmhertighet och Ära ropa bägge: drag till söder!
Om betänksam store kanslern skakar tvärklippt bredskägg då,
Han får vika, inre stämmor bjuda obetvingligt: gå!

Samma bränningar, som vräkte kring hans fader, gå ju hvita:
Spanien, ligan, påfvemakten, Sigismundus jesuita!
Ferdinand, af Jesu orden fostrad upp i Ingolstadt,
Står med svärd och radband redo, och hans öga blickar natt.

Trängre sluts kring norden kopplet. Snart vår mark det nog beträder …
Vid Stralsund man redan varsnat hertig Friedlands hanefjäder.
Ingen tvekan. Snart till Tyskland drager kungen med sin här.
Han var Sveriges store hjälte, nu han mensklighetens är.