Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/202

Den här sidan har korrekturlästs

    200    

Men när kung och kansler sedan i det glada Frankfurt möttes
Och de rhenska vinpokaler flinkt af gråe krigsmän sköttes,
Hördes Oxenstierna mana: »fram mot portarne af Wien!»
Höge herrn i fjäderhatten log därvid med fryntlig min …

I hans tanke främst det gällde skydda härens rygg och sida,
Och hur djärf han var, han sträckte sällan vingarne för vida;
Men i Augsburgs stad på läktarn just af Fuggers hus han tog
Hyllningsed åt Sveriges krona, förr’n till nya värf han drog.

Hvilka planer hjälten hvälfde? — Ho kan tyda snillets tankar?
Ho kan nogsamt loda djupen, där i storm de kasta ankar?
Brusar ystert allt på ytan, står magnetens nål dock still,
Hjälten lyder bud från ofvan och han går dit anden vill.