Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/204

Den här sidan har korrekturlästs

    202    

Wallensteins kanoner börja snart från qvarnarna musiken,
Och på ryttarskaror skjuta musketerare ur diken.
Öfver grafven Gustaf spränger: »fram, mitt smålandsrytteri,
Mina barn, framåt!» Men fruktlöst, ty de tappre efter bli.

Och han blöder och han faller, kyrassierer brusa öfver,
Jordisk hjälp den store hjälparn icke vidare behöfver;
Men ett följe skall han hafva, och i skön, i samlad rad
Ligga i den bästa ordning både gul och blå brigad.

Colloredos flygel vacklar, grefve Pappenheim är fallen,
Sveriges barn för tredje gången ta kanonerna på vallen.
Wallenstein med genomskjuten fältherrmantel, nattlig håg,
Lemnar svenska hären fältet och ger bud om återtåg.