Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/205

Den här sidan har korrekturlästs

    203    

Men om klagan rundt kring Tysklands, rundt kring Sveriges ängder sväfvar,
Tron dock ej, att lilla hopen »med de bistra dragen» bäfvar!
Fick än Oxenstierna pröfva första gången sömnlös natt,
Han stod fast ändå, legaten, som till verkets skydd var satt.

Om vid Nördlingen den tömdes ock till dräggen, smärtekalken
Och i hjältekamp blef fången Horn, den ädle fältmarskalken,
Och för andra gången sömnen flydde kanslerns hufvudgärd,
Tron ej att hans lugn var skakadt, trots de kejserliges svärd!

Tunga skatter, yttre våda, Sveriges ädla lejon fallet!
Stolta hären snöpligt slagen! Skall ej allt dras med i svallet?
Nej, att te sig vankelmodig mycket sämre är än dö.
Sviker Sachsarn? Väl, försiktigt läggom råd med Richelieu!