Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/221

Den här sidan har korrekturlästs

    219    

Han, den störste svenske ädling, rätten följas lät af plikter,
Mätte handling och belöning ut med tunga, jämna vikter.
Förmånsrätten nu försvunnit, plikten lefver qvar ändå;
Skrifna djupt i ädla sinnen än dess föreskrifter stå.

Ridderskapet kan ej glömma honom, hvilken grunden lade
Till den makt och glans, det fordom under storhetstiden hade;
Men så ville han se adeln främst i stora företag,
Och han mer än yttre adel älskat adligt sinnelag.

Detta minne än skall elda söner af berömde fäder
Till ett lif af dygd och heder, som förgångna släkten gläder.
Främst — så manar kanslern — varen än, som förr, i möda tung,
Främst i aktningen för lagen, för er frihet och er kung!