Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/229

Den här sidan har korrekturlästs

    227    

Johannes gammal var och dödens stund var nära,
Men till sin lärjungskrets aposteln lät sig bära.
»Hvarandra älsken, barn», var allt, han sade då,
»Ty kärleken är allt, och Herren bjöd oss så.»

Johannes’ kyrka ock med helig kärleks ord
Må ljus och värme ge den mörka, kalla jord.


Slutkör.


O Du, som idel kärlek är
Och gaf ditt lif för alla,
Bönhör de dina, när de här
Ditt frälsarnamn åkalla!
Din boning själf, o Herre, vig,
Drag många hjärtan här till dig!
Du, som din kyrka vårdar,
Välsigna dessa gårdar!