Den här sidan har korrekturlästs
235
Trofast, vänlig hans vänliga blick, som det höfves en dotter,
Molnet kring pannan försvann och så klart som en källa sin himmel
Speglade ögat igen mildtskimrande friden i hjärtat,
Oskuld, lydnad och stilla behag och den barnsliga fromhet.
Molnet kring pannan försvann och så klart som en källa sin himmel
Speglade ögat igen mildtskimrande friden i hjärtat,
Oskuld, lydnad och stilla behag och den barnsliga fromhet.
Trefnad och glam hade herrskat idag vid den landtliga måltid,
Kyrkherrn hade som gäst egt ungdomsvännen från fordom
Hvilken, fast halfmilsväg och ej mera dem skilde till bostad,
Knappt en gång hvar vecka kom dit för att språka och gräla,
Tala om bilder från flyktade dar och om minnen från Fyris.
Läkare var han till yrke, herr Adolf, och aktad i orten,
Kyrkherrn hade som gäst egt ungdomsvännen från fordom
Hvilken, fast halfmilsväg och ej mera dem skilde till bostad,
Knappt en gång hvar vecka kom dit för att språka och gräla,
Tala om bilder från flyktade dar och om minnen från Fyris.
Läkare var han till yrke, herr Adolf, och aktad i orten,
