Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/24

Den här sidan har korrekturlästs

    22    

Gammal kände sig Eyvind, åldrad och mycket vis,
Pulsen rörde sig långsamt, hjärtat var kallt som is,
Världen såg han omkring sig glåmig, som mest den är,
Lugnt blef sinnet, och dämpadt kändes hans eldbegär.

Tärnor sökte han icke. Kraftig han blef och sträng,
Tomt han köpte och byggde, brukade fält och äng,
Trodde sig drömt om Nornor, Rimgerd och Signe se’n.
Länge lefde han. Kanske, kanske han lefver än.