Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/27

Den här sidan har korrekturlästs

    25    

När höjden stormades tredje gång,
Då togs ock högqvarteret,
Och Dannebrog sjönk vid härskri och sång,
Och upp flög Sveabanéret.
Då steg mot himmelens ljusa blå
Ett »tack» från frälsade länder,
De stolta jungfrur och fruar då
Från muren klappade händer.


⁎              ⁎


Det ståndar ett slag den dag, som är, 
Fast svärd ej och brynjor nötas.
På tidens höjder till storms det bär,
Och hufvudbanéren mötas.
Det ena är gult och blått. Med nöd
Det kämpar att plats behålla.
Det andras duk, som är blodigt röd,
Ha onda magter fått fålla.