Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/29

Den här sidan har korrekturlästs

    27    

De kyska qvinnor, som härd och gård
Med ära och kärlek hägnat
Och unnat de arme bröd och vård
Och nöden ett hjärta egnat,
De önska som mödans skönsta lön
Det bästa som kärlek eger:
De be om en varm, en kraftig bön
För Sveriges och ljusets seger.

Nu stupar dagen i purpur och blod,
Och striden väger och väger:
Men storma vi höjden med riktigt mod,
Så taga vi fiendens läger.
Då blifver en fröjd hos gammal och ung,
Som aktar saga och minne
Och älskar fädernejord och kung
Med troget, brinnande sinne.