Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/32

Den här sidan har korrekturlästs

    30    

Och när båten skrider framåt längre,
Krymper banan stundligt hop allt trängre,
Vågens yta blir alltmera smal,
Tills vid Stäket, höljdt i aftondimma,
Vägen pressas hop till vattenstrimma:
Så bland ödets hällar sammanklämmes
Menskans lif i ålderns skumma dal.

Trädens grenar då från skilda stränder
Tyckas mötas liksom brodershänder:
Så i lifvets allvarsfulla qväll
Tyckas andevärldens lundar sträcka
Sina kronor ut och famnen räcka
Från den andra sidan menskovärlden,
Från fördolda, löfverkshöljda tjäll.