Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/34

Den här sidan har korrekturlästs

Sommar frid.


Genom Stockholms skärgård ångarn ilar,
Dagen domnar, tyst naturen hvilar,
Vinden dör och inga vågor slå.
Fästet skymmer, natten faller på.

Svept i kappan, lutad öfver räcket,
Står jag länge qvar och ser från däcket
Hur i qvällens stilla sceneri
Sommarvillor glida mig förbi.