Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/38

Den här sidan har korrekturlästs

    36    

Jag ser bland glesa trän ibland
En flik af blåa fjärden,
I purpur skimrar vikens strand,
I purpur fält och gärden.
Jag vandrar hem i sommarns qväll
Och ser med välbehag mitt tjäll
Bland granar och bland tallar.
Hör, aftonklockan kallar!

Det svalnar af. Med dämpadt slag
Mot stranden vågen domnar,
Hvar vind med lugnadt andedrag
I trädens skuggor somnar.
Naturen hvilar mild och blid,
Till själens djup dess djupa frid
På etervågor svallar.
Hör, aftonklockan kallar!