Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/4

Den här sidan har korrekturlästs

    2    

Striden, I, som känt, att striden
Gäller mer än ord och prål
Och som rödjen väg för friden
Med en manlig handlings stål!
Än i undergångens timma
Kan oss seger bli beskärd,
Edens morgonstrålar glimma
På ett korsprydt hjältesvärd!
Tvekans tid är nu förliden.
I, som älsken friden — striden!

Verken, I, som icke bara
Ären spån på dagens fors,
Men som tron det skamligt vara
Lägga armarne i kors!
Frygisk mössa bär barbaren,
Hvilken nalkas segerviss:
Ädla sinnen, redo varen
Med ett annat Salamis!
Edra matta bröder stärken,
Medan dagen varar — verken!