Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/41

Den här sidan har korrekturlästs

    39    

I morgon till främmande kuster han går
Att pröfva sin lycka därborta;
De äro så långa, de bidande år,
Och afskedsminuterna korta.
Gardinerna fläkta för aftonens vind,
Så blek är den älskandes bäfvande kind,
Det skymmer i rummet, det skymmer på fjärd,
Det skymmer i hjertats oroliga värld.

Men månen, att mildra de tigande qval,
Såg in genom öppnade fönster,
På nötta tapeten i förmak och sal
Den ritade brabantska mönster,
Kring visarn i uret, som sade »bryt opp!»
Den sände sitt skimmer af klarnande hopp,
I glaset jasminerna lyste som snö.
»Det vinkar i fjärran en grönskande ö.»