Den här sidan har korrekturlästs
2
2.
Han bröt sig en väg i det främmande land
Som sköljs af den stolta Atlanten;
Om backig och törnig var vägen ibland,
Han syntes ej bäfva för branten,
Och ros utan törne var månget ett bref
Som troget från hemmet den älskade skref.
Hans panna blef fårad, men brun blef hans kind,
Och lynnet blef härdadt i väder och vind.
Som sköljs af den stolta Atlanten;
Om backig och törnig var vägen ibland,
Han syntes ej bäfva för branten,
Och ros utan törne var månget ett bref
Som troget från hemmet den älskade skref.
Hans panna blef fårad, men brun blef hans kind,
Och lynnet blef härdadt i väder och vind.
