Den här sidan har korrekturlästs
49
Och stjärnorna släcktes kring mulna fjäll,
Det började ljusna från Appenzell.
Då spred sig en blekröd, darrande dager,
Som kärlekens vaknande aningar fager,
Då trädde ur bristande slöjor fram
I rosiga skrudarne kam på kam
Och »Munkens» och »Jungfruns» eviga is
Oss syntes ett rodnande snöparadis.
Det började ljusna från Appenzell.
Då spred sig en blekröd, darrande dager,
Som kärlekens vaknande aningar fager,
Då trädde ur bristande slöjor fram
I rosiga skrudarne kam på kam
Och »Munkens» och »Jungfruns» eviga is
Oss syntes ett rodnande snöparadis.
Då höjde sig solen, en glödande boll,
Och purprade snöiga sluttningars fåll,
Tills plötsligt kring topparnes taggiga nålar
Hon segrande sände ett skimmer af strålar,
Då rispades skyarne flik efter flik,
Då syntes i djupet en leende vik,
Ljusgrönskande ängar, en skimrande ö
Och hela de fyra kantonernas sjö.
Och purprade snöiga sluttningars fåll,
Tills plötsligt kring topparnes taggiga nålar
Hon segrande sände ett skimmer af strålar,
Då rispades skyarne flik efter flik,
Då syntes i djupet en leende vik,
Ljusgrönskande ängar, en skimrande ö
Och hela de fyra kantonernas sjö.
Wirsén, Dikter. IV.4
