Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/54

Den här sidan har korrekturlästs

    52    

Ej en gäst man ser i lunden,
Ej i villans marmorsal,
Men i tysta midnattstunden
Hörs ur parkens djupa skuggor
Söderns ömma näktergal.

Sångarsinnen! Er förtrogen
Mezzanottes villa är,
Väl I kännen lagerskogen,
Sorgcypressen, näktergalen,
Som i natten sjunger där.

Rosomsluten, ensam, stilla,
Klädd i lönlig blomnings dräkt,
Ligger sångens marmorvilla,
Egd, men sällan nu bebodd af
Mezzanottes adelssläkt.