Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/58

Den här sidan har korrekturlästs

    56    

Du var dem nära, men sin sköna syster
De unnat oss till tröst i mulna dar …
O säg oss, säg oss, hulda, att dig lyster,
Om himlen vill, för vår skull stanna qvar!

Om någon tid i lundens rika grönska
Du, stadigt lutad mot min arm, skall gå.
Vi vända om, så snart du tycks det önska,
Vi vandra långsamt, jag tar stegen små.

Se’n läsa högt jag vill för dig om qvällen,
Du skall mig hviska hvad du höra vill,
Så väl jag minnes dina älsklingsställen
Och jag skall stanna när du säger till.

Jag vet! Den sång från Purgatorios dalar,
Som alltid synts dig full af stjärnefrid!
Om aftonklockans ringning Dante talar
Och om pilgrimens trånadssuck därvid.