Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/59

Den här sidan har korrekturlästs

    57    

Så blir det tid att sömnens ängel sakta
Ditt hår berör med vallmobloramans knopp,
Ditt öga sluts. Vid bädden vill jag vakta —
God natt, god natt, och vakna ljufligt opp!

Mitt hufvud, hulda, under natten föga
Skall smaka hvilans underbara ro;
Ej slummern gärna nalkas vill mitt öga
Och ingen vallmo i min närhet gro.

Den gamla sångaroron skall mig följa —
Jag nog det fruktar — till den sista gräns,
Då efter färd på djup, på dunkel bölja
Jag bida får en god »konvalescens».