Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/70

Den här sidan har korrekturlästs

    68    


4.


Förbi! Hans ring har kommit med helsning från hans hand.
Han dog — som blott en kristen kan dö — i fjärran land.
Hans egen broder drifver hans enka ur hans borg
Och röfvar Ludvigs rike. På lycka följer sorg.

Med tiggarstaf hon vandrar och åtföljd af de små,
De späda furstebarnen få hvila nu på strå.
Ej Wartburgs salar längre i vinternatten kall
Dem ro och värme bjuda, dem hyser nu ett stall.