Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/79

    77    

Och torsdag randas, i Hans spår
Jag vandrar genom dalen,
Och i Jerusalem jag står,
Jag gästar nattvardssalen,
Han ger mig vin, Han ger mig bröd:
Nu har jag reskost till min död!
Må aldrig jag förråda
Min vän i nöd och våda!

Nu kommer qval, nu kommer ve,
Det är för mig Han ängslas,
För mig Han i Getsemane
Bedröfvas, lider, fängslas.
Han såg på mig, när bort Han gick,
Jag glömmer aldrig denna blick:
Förneka ej, Han sade,
Det enda stöd du hade!