Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/88

Den här sidan har korrekturlästs

    86    

Tack för fröjd Du oss beskärde
I de stilla hemmens rund,
Där det minsta har ett värde
Och sin helgd en hvardagsstund!
Tack att stormen starkt ej skakat
Denna grund för rikens makt,
Men att trohet än där vakat
Kysk sin lugna tempelvakt!

Tack för hvarje sorg, som öfvat
Oss i undergifvenhet,
Tack för qvalet, som oss pröfvat
Och hvars djup och mått Du vet!
Tack för hoppet att de kära,
Som i år vi bäddat ner,
Äro i den stad dig nära,
Där ej tårar flyta mer!