Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/93

    91    

O Pergamus, ditt mod ej fällts,
På lammets namn du pekar,
Och fast vid Satans tron du ställts,
Du Herren ej förnekar;
Men falska vänners irring sky,
Parti och söndrings snara fly!
Då tecknar Gud din panna,
Du får det dolda manna.

O Thyatira, Herren vet
Din tro, som ej gått under:
Men räds den falska djupsinthet
Som yfs af dolda funder,
Den fala Isebel, hvars smek
Är köttslig läras mörka svek!
Åt dig, om fast du blifver,
Han morgonstjärnan gifver.