1.
Ännu du hör, i Sångens helgedomar,
Mitt hjertas första bön.
Din bild bland mina minnen skönast blommar:
Dess skönhet är min lön.
När hoppet målar på sin duk, den vida,
Du främst på duken står.
Till all den salighet, sig der ses sprida,
Af Dig det färgor får.
Hvad jag en gång intill mitt hjerta trycker,
Behåller hjertat quar.
Förr Ödets makt mig sjelf ifrån mig rycker,
Än hvad jag älskat har.
När Aftonen de klara stjernljus tänder,
Min tanke går till Dig;
När Dagens Kung till oss sitt anlet vänder,
Blir tanken quar hos Dig.
Se! Vill också ur mitt öga komma,
I minnets lund, en tår.
Han är en dagg, hvari, o sköna blomma,
Mer skön din krona står.
Fast ej mitt öga mera återstrålar
Din engelsköna bild,
Dock ur den sång, der jag mitt hjerta målar,
Han blicke ren och mild!
