De rosenulliga lammen föra.
De hafva intet annat att göra.
I klippta myrtenskogar de gå:
Med konfekt uppföda de lammen små.
De sitta i Fröknarnas knä och beta
Och ej af verldens ondska veta.
De aldrig nå’nsin slaktade bli:
De nyttjas blott der till Poesi. —
Man krig hos Schlarafferna icke känner:
De äro alla menniskors vänner;
Om ej en herdinna, med förklädsband,
Sin älskare stundom slår uppå hand.
Då blir älskarn rädd och börjar att gråta,
Tilldess hon månde honom förlåta.
Och de konstälskande lammen stå
Och se med många tårar uppå;
Och hade de fått poetisk tunga
Så skulle de sjelfva börja att sjunga. —
Konserter anställa fåglarne små
Och Schlareffern sitter och hör uppå:
Och, rätt som han der i skuggan sitter,
Hör bäckens sorl och nektergalns quitter,
Komma stekta kapuner till myrtenlund,
Och fråga ödmjukast efter hans mund;
Och om då Schlaraffern är rätt benägen,
Så visar han dem hvar hans mund är belägen.
4.
Men Sverige ett underligt rike är:
Margfaldiga trän och örter det bär.
Väl Nordens palmer, ormbunkar, uppskjuta
Ur jorden. I skuggan spela vi luta.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/152
Den här sidan har korrekturlästs
