De göra i luften blomsterhopp:
Tre tum ifrån jorden flyga de opp,
Men högre kunna de icke komma,
Och fjäril heter den fågelblomma. —
Men Solrosen blifver i Solen kär:
Det bevisar att Solrosen galen är.
Tror hon Solen skall ned till jorden komma
För att kurtisera en tokig blomma?
Den himmelska Lagman har annat att göra
Än att kärleksintriger på jorden utföra;
Sy Solen är på himmelen satt
Till att hålla styr uppå dag och natt
Och att mellan Öster och Vester spatsera
En gång om dagen, men icke flera.
Solblommorna gråta och bedja Naturen
Att få resa till Soln, som bor på Azuren.
Då svarar Naturen, när de gråta och be,
Så länge jag lefver, skall det ej ske.
Men fick jag blott stundom ur stoftet komma,
Jag hade väl lust att blifva en blomma.
Ty blommorna prunka i sammet och guld
Och hafva dock aldrig hört talas om skuld.
De kunna kvarken sy eller spinna,
Så litet som jag eller som en Grefvinna.
Af Naturn de dock virkade mössor få,
Som grannlåten sjelf har sprungit uppå.
Men hellre än lefvande jordfast vara,
Som de, vill jag låta all grannlåt fara.
