Håll den framför ditt bröst i måttlig fara!
Men när du flyr, så kan det ock gå an
Att annorstädes dig dermed bevara.
Men eljest är Pardon en hygglig man,
Som frälsar dig, om du på knä vill falla
Och inför fienden hans namn åkalla.
Lull, lull, min son! Här står hur jag, på Ida,
En qväll, när det på dagsljus var stor brist,
Bort till Anchises’ fäbod månde skrida.
Den, som oskyldig är, ej fruktar list,
Men går, se’n Soln gått ned, i marken vida
En menlös blomma, en polyandrist.
Och hvad sig tilldrog se’n i myrtenlunden,
Har konstnärn framställt skönt på gyllne runden.
Men flyende som fana deplojera
Hvad som en gång din moders kjortel var.
Svår är den konst att kunna retirera,
Dock är den lättare än att stå qvar.
Skäms ej för det, min son! Så göra flera,
Och det bevisar att man vighet har,
Och när åt fienden du ryggen vänder,
Han visst förstår att af förakt det händer.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/181
Den här sidan har korrekturlästs
