Herr Moses han lockade barnen ur sta’n,
Så hett skiner Solen på Pharaos skägg!
Som Mars understundom midt på da’n
Med gullstrålar lockar små barn utom vägg.
Herr Moses han gaf sig med barnen åt skog.
Så hett skiner Solen på böljorna blå!
Vid vägen låg värdshus, vid vägen låg krog;
De sprungo förbi, fast det kostade på.
När Kungen fick tidning om Israels flykt,
Så hett skiner Solen i barnenas fjät!
Han larmade, liksom han varit förryckt.
Sexhundrade vagnar han förspänna lät.
Hej! Pharaos fålar, i skyar af damm,
Så hett skiner Solen på böljorna blå!
Som ljungeldar flögo mot hafsstranden fram,
Ty Pharao tänkte att kyssa de små.
Herr Moses han svängde sin trollarestaf,
Så ömt skiner Månen på himmelens rand!
Då blef det en landsväg tvärtöfver det haf,
Och torrskodde larvade barnen i sand.
Med gnäggande spann for Kung Pharao ned,
God natt kära Måne! — i nyssnämnda haf,
Men landsvägen var ej till Kungsväg nog bred,
Och Pharao fann uti vattnet sin graf.
Kung Pharao omkom med hela sin tropp.
Hans trollkarlar stodo allt uppå ett skär.
De lätt kunnat trolla Kung Pharao opp,
Men icke de ville sig göra besvär.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/185
Den här sidan har korrekturlästs
