Att herrberge söka från honom de gingo
Till tjuserskan Rahab, som tullnärn dem lärt.
I muren hos henne de nattqvarter fingo
Och skökan emottog dem familjert.
När Solen sig började sminka i vester,
Satt tjusande damen så lustig och glad
Ibland sina unga vettgiriga gäster
Och rådslog med dem om sin fädernestad.
När Solen med nattrock och purpur i öster
Skälmskt ropte god morgon! till dem i paulun,
Förspordes vid stadsmuren manliga röster,
Som frågade efter den folkkära Frun.
Den folkkära Frun uti dörren sig tedde
Med rodnande kind och med klappande bröst,
Men hastigt sig månsken på kinderna bredde,
När som hon fick höra Polismästarns röst.
Och medan han frågor uppå henne hvälfde
Och på henne såg med sin Embetes min,
Stod vänsälla Damen för honom och skälfde
Och tycktes fundera på spinnrock och lin.
Han frågade efter de friare tvenne,
Som, utgångne uti politiska värf,
Misstänktes ha spelt under täcke med henne
Till fäderneslandets totala förderf.
Då svarade Rahab: de fryntliga gäster,
Om hvilka du frågar, ha redan gått ut,
Och om du blott spejar i Öster och Vester
Och Söder och Norr, du dem finner till slut.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/190
Den här sidan har korrekturlästs
