Den här sidan har korrekturlästs
Ej undra, mitt geni! om allmänheten
Förstår att detta stycke är Satir,
Då sjelf du ofvanföre det så kallat;
Liksom en gång en målare som målat
En tupp, skref ofvan: detta är en tupp,
Förmodligen ej så sig sjelf till minnes,
Som på det allmänheten skulle veta.
Du eljest kunde icke det begära.
Ty som när Gerdi lyfte sina händer,
Båd’ luft och vatten återsken defaf,
Och hela verlden glänste, liksom guld;
Så äfven när jag sänker mina händer
Och uti dem min trollstaf, pennan, håller,
Blir mörker öfver allt Egypti land,
Att publicum ej vet hvar det är hemma.
