Nu vilja vi icke höra flera punkter. Vilja vi nu behålla namnet Einheriar, så gäller det att manneligen slåss. Bröder! Vi äfventyra icke ett ringa lif. Vi äro den rosenfingrade morgonrådnans spann. Huru skönt hon framstrålar i Öster! Likaså för Frankernas Konung fordom, i lysande Majestät, till Majförsamlingen, släpad af hvita dragare. Men om vi blifva dräpne vid våra första steg på ljusets Östanfält, måste Eos vandra till fots, och huru skall det gå, då hon icke har några fötter? Men hvilken skall anföra oss i striden, sedan vår beherrskare klenmodigt tagit till fötters?
Du och Callovai, emedan J ären de yppersta i hären. J kunnen föra befälet hvar sin dag, såsom det var brukligt bland de Romerska Konsuler.
Jag är mycket trött; jag har på en tid värpt så många vindägg. Men man måste ”försaka; man måste uppoffra sig för det stora hela,” nemligen nya Skolan.
Befälet skall ombytas hvar dag? Men huru viljen J hafva reda på dag och natt nu, sedan ulfvarne uppslukat Solen och Månen.
Detta påminner mig om de tvenne principierna i Persernes religionslära och om boken Mohabharot. — Hvad
