Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/262

Den här sidan har korrekturlästs
(240)

Tal till Månen.


Högborne Herre!


I djupaste underdånighet vågar jag inför Eders Himmelska Klarhets silfverfötter, nedlägga denna eländiga bok, som jag sammanskref Året, som hölls före vara det 5823-dje ifrån verldens skapelse och var det 8:de i Solcirkeln. Värdes E. H. K. förlåta, att jag, vid hennes framlemnande, ej kommer ridande på Pegasus, ty han har gått till sina Fäder, utan till fots (pedestri oratione), ehuru jag väl också stycktals flugit på Fantasiens vingar. Min hustru Barbara, som icke visste, hvad gästerne skulle äta på bröllopsdagen, slaktade det arma kreaturet och tillagade sedermera köttet med lagerbärsblad af den krans, som jag sjelf bröt och satte omkring min nattmössa; ty hvarföre skulle ej skalderne kröna sig sjelfva, då historien företer exempel på Konungar, som med egen hand satt kronan på sitt hufvud. Mina afundsmän sade väl, att jag tagit mina lagerqvistar i min Svärfars stora päronträd; men hvad säger icke afunden? Nu vill jag till Pegasi efterträdare, från den himmelska djurgården eller djurkretsen, nedtaga Kräftan. Henne skall man, i mitt förkonstlade tidehvarf, lätt taga för den åttafotade hästen, Sleipner, och på henne vill jag rida i en verld, der allt för mig går kräftgången. Men vi lefva alle under Ödets jernspira. Går det då det himmelska herrskapet bättre? Hafva icke försmädare upphäfvit hufvudet och påstått, att

E. H.